Convoy är en räddningsaktion för vår gemensamma jord. Sexton vita barnvagnar med växande gräs symboliserar vårt ansvar för en hållbar utveckling av jord, luft och vatten för kommande generationer. Installation i stadsbiblioteket i Umeå 30e april – 17 maj 2014. Performance med sexton förare. Medverkan vid MADE-festivalen 10 maj med en komposition skriven av David Moss, ljud-performanceartist samt curator för MADE-festivalen. Foto Sara Lindqvist.
Convoy is an action for rescuing our common world. Sixteen baby carriages with growing grass symbolize our responsibility for a sustainable development of our environment for coming generations. Installation in the City Library in Umeå 30th of April – 17th of May 2014. Performance with sixteen drivers. The theme participated at the MADE-festival with a song written by David Moss, a soundperformance artist and the curator of the MADE.festival. Photo Sara Lindqvist.
MOLNSKUGGA
Nio kvinnor med utländsk bakgrund har träffas vid nio tillfällen för att varje gång läsa en dikt av Tomas Tranströmer. Dikterna har lästs på nio språk, man analyserar och diskuterar, det blir djupa samtal om livet och konsten. En miniperformance övas vid varje tillfälle. Hela processen filmas av Véronique Dubois Côté och blir dokumentären Molnskugga. Molnskugga har visats vid flera tillfällen. Läs om Molnskuggas arbetsprocess på www. molnskugga.wordpress.com
Nine women from foreign countries have meet nine times for reading poems by Tomas Tranströmer, translated to nine different languages. The poems are analyzed and discussed and they open for talks about life and art. A miniperformance is made each time. The process is filmed by Véronique Dubois Côté and have become the documentary film Molnskugga. Molnskugga has performed many times. You can read about the process on http://www.molnskugga.wordpress.com
Molnskugga, 2014
Dialogmöte är en diptyk som gestaltar bristen på dialog och möte mellan rätts-instansen och den våldsutsatta kvinnan. Två målningar 90 cm i diameter, tempera på aluminium. Den vänstra målningen har citat från domslutet i rättegången, den högra visa den våldtagna flickans berättelse. Dialogmöte visades i jurybedömd utställning i Västerbottens Museum 2014.
Dialogue-meeting visualizes the lack of dialogue between the authority of court and the raped woman. Two circular paintings, 90 cm diameter, tempera on aluminium. The painting to the left records quotes from the verdict. The painting to the right with quotes from the girl´s story. Dialogue-meeting was exhibited in a juried exhibition at Västerbottens Museum 2014.
Dialogmöte, 2014
I Fayoume Art Academy i Egypten vistades jag tre veckor våren 2013. Det var en period av relativt politiskt lugn i Egypten. Saknaden av demokratisk ordning var påtaglig. Jag färdigställde tre verk, Arda och Niki en hälsning till två deltagande kvinnor som avled efter en bilkrasch under vistelsen. Liberation är en gemensam önskan från deltagarna på alla representerade språk. Future är deltagarnas egna önskningar om en framtid, på personlig nivå eller på samhällsnivå.
I visited Fayoume Art Academy three weeks in March 2013. It was a period of relativ stability in Egypt. But it was obvious that democracy was something that was failing. I made three works of art during the weeks. Niki and Arda is my greeting to two women, participants who died in an car accident during the Academy. Liberation is a common desire from the group in our different languages. Future is a disire from each participant for the future, personally or for society.
Arda och Niki
Liberation
Future
Future
Transit, enperformance, en förflyttning från livet, där jag hanterar min röda livstråd in till döden där jag går in bland träden och blir en del av skogen. Visades i samband med grupputställningen Thread and Paper i KUNTSI, Vasa Konsthall 2013.
Transit, a performance, a movement from life, where I handle my red thread of life, in to the ending where I go in among the trees and become a part of the forest. Transit was performed in the kontext of the group exhibition Thread and Paper in KUNTSI, Vasa Art Hall 2013.
Transit, 2013
Utställningen Spår och Spricka är en vidareutveckling av det tema kring människans existens och villkor som jag arbetat med sedan 2005, i anslutning till studier i estetik. Utställningen består av installationer, objekt och fotografier som alla samverkar och skapar nya perspektiv av människans roll som en del av ett kollektiv och av individens villkor att leva sitt eget liv.
The exhibition Traces and Tracks is a development of the theme of existence andcircumstances of human beeing, that I have examined in my art since 2005 in connection to my studies in estetics. The exhibition consists of installations, objects and photos cooperating and creating new perspectives of the individual´s role in the collective and the conditions to live your own life.
Metastabilt tillstånd

Family project 1. Stativ, vass, skor sand

Family project 2. Stolar, textil, båt sydd i linnetyg

Skifte. silverskål, sydda sockerbitar i textil, flugor
Spår och Spricka/ Traces and Tracks, 2012
Veck och Skugga, en installation om varat i Galleri Verkligheten i Umeå 2012. En järnsäng på höga ben, bädden består av växande gräs, sängens mått är gravens mått. Under sängen hänger båten av linnetyg som tar oss på den sista resan, gömd och tillfälligt glömd. På golvet en driva av vita numrerade påsar innehållande skor, det antal skor som tjänar oss under en livstid. Och under taket återspeglas vårt levda liv i rörelser och tankar, inget mer.
Fold and Shadow, an installation about beeing in Verkligheten Gallery in Umeå 2012. A bed of iron two meters height made with growing grass. The dimension of the bed is also the dimension of the grave. Hanging under the bed a boat made of linen fabric, the boat taking us to the last destination, hidden and forgotten. On the floor a bank of white bags with numbers, containing shoes from a lifetime. Under the ceiling big mirrors reflecting what´s going on, nothing else.
Veck och Skugga, 2012
Arkiv/ Archive, 2011
KASAM är rubrik för några målningar från 2011. Varje målning är en resa, vi är två på den resan, målningen och jag. I starten finns den tomma duken som en möjlighet, en omålad utopi. Inte vet jag vad den vill och vad den har för inneboende potential. Vartefter får den alltmer eget liv och egen vilja. Den väcker minnen till liv, solvärme på gulnad tapet, den skapar associationer till flödet av musik eller nyheter som drar genom ateljén. Känslan av sammanhang blir allt starkare under arbetets gång, i bästa fall har mening skapats, ur färg, form, rörelse, motiv, något nytt med en mening som överraskar mig själv.
KASAM är ett begrepp inom psykologin, Känsla Av SAMmanhang, som myntats av psykologen Aaron Antonowsky. Han menar att de *stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga”. Han menar vidare att dessa stimuli ställer krav på oss, är utmaningar, värda investering och engagemang. Människan gör alla dessa flöden hanterbara och av dem skapar mening i livet. Konsten är ett specialfall av livet. Ungefär så skapas en bild.
A key concept in Antonovsky’s theory concerns how specific personal dispositions serve to make individuals more resilient to the stressors they encounter in daily life. Antonovsky identified these characteristics, which he claimed helped a person better cope (and remain healthy) by providing that person a ”sense of coherence” about life and its challenges. (Wikipedia).
Making art is to make meaning. Every painting process is an expedition. I don´t know where to go in the beginning. The painting itself has it´s own will, so it becomes a dialogue between us, that contains memories, associations from music, news etc. Yes, it is an act of creating meaning, a sense of coherence. Sometimes the painting makes me surprised and happy.
Konststycke 1, tempera på plexi 35 x 30 cm
Konststycke 2, tempera på plexi, 35 x 30 cm
Intermezzo, tempera på canvas, 70 cm x 110 cm
Partitur 1, tempera på canvas, 70 cm x 110 cm
Position, tempera på canvas, 70 cm x 110 cm
Kasam, tempera på plexi, 35 x 30 cm.
KASAM, målningar 2011
Paviljong är en konstnärlig gestaltning i Skellefteå Sjukhus. Den består av ett fyra meter högt fundament i fyrkantsstål med rönnens geometri; stam, grenar och kvistar i minskande dimensioner. På platån som är två meter i diameter finns en kaffestund visualiserad, allt i gjuten aluminium; bord, stolar, kaffekoppar, espressobryggare och mjölkpaket. Minnet av en god samvaro kan vara till tröst när man är orolig och känner sig hotad till sin existens.
Pavillion is a work of art in the hospital of Skellefteå. It consists of a four meter high pedestal made of steel, with the geometry of a mountain ash, trunk, branches and sticks in decreasing dimensions. On the plateau is a nice memory visualized, a communion over a nice cup of coffee, all made of cast aluminium, table, chairs, cups, espressobrewer and a packet of milk. A nice memory to hold on to when you are worried and your existence is endangered.